“Då kristendomen slutligen framgick som segrare och blev statsreligion, hade den bl. a. till uppgift att utrota alla hedna föreställningar eller, om detta ej läte sig göra, att omkläda dem till kristna. Otaliga voro de strider, som kyrkan hade att utkämpa mot dem, som dyrkade källor och vatten.
Så förbjuder konsiliet i Arles (452) brännandet af ljus vid källor och träd; S:t Elygius gör detsamma 586, och många sådana förbud skulle kunna framletas från skilda tider och länder.
Allt förgäves.
Än i dag samlas folket å vissa dagar, olika hos olika länder och folk, och utövar sin urgamla källkult under varjehanda förlustelser.”
[Källa: Nordisk Familjebok, 1911]