Att låta namnge sitt barn. Att föra sitt namn vidare. Sin släkts namn vidare. Är en sed som måste gå tillbaka till de allra tidigaste dagarna då vi började behärska språket och dess konst allt bättre.
Nedan är ett utdrag ur boken Vikingarnas Språk, av Rune Palm som talar om en den hedna seden att namnge sitt barn.
”Det var sed på den tiden att man vattenöste ädla människors barn och gav dem namn. Det rör sig här om den hedna seden ’nafnfestr’. Verbet ’skira’ betydde ursprungligen ’rena’ kom att få en ny betydelse ’döpa’ i och med den nya trons införande. Den gamla betydelsen ’rena’ lever dock kvar i uttrycket att ’skria smör’, det vill säga att smälta smöret så att orenheter faller till botten och kan avskiljas.”
[Källa: Vikingarnas Språk, Rune Palm, 2004]